V. 8
På med slalompjäxorna och spjärna emot för nu drar vi till Abisko och lavinutbildning.
Efter det otroligt lyckade matchvärdskapet så drog vi raka vägen till Abisko för SLAO (Svenska Liftanläggningars Organisation ). Vi skulle utbilda oss i lavinsäkerhet utbildningen heter lavin 0 och är ganska grundläggande. Utbildningen utförs på Abiskos fjällstation och man huserar normalt i deras egna lokaler.
Nu var så fallet att detta skulle kosta 700 kr för tre dagar, så jag och tre till beslutade att vi skulle ta med oss lilla kåtan och sova utomhus. Vi hade redan packat ner kåtan och tre pulkor fulla med ved samt en spis. Så här långt är allt gott, när vi kom fram till fjällstation på söndag kväll vid elva snåret så kände vi oss för slitna för att att sätta upp nån kåta. Så vi tog klassens blåa buss och drog ut i vildmarken (en p-plats vid sidan av stora vägen) och så sov vi i bilen. Hur bra som helst om man inte har en sovsäck med komfort 4+ jag är fullt medveten om att jag ältar min risiga sovsäck en hel del. Men när man sover i 35- så blir det en ganska viktig detalj.
En annan bra sak var att vi hade fått en hel låda med kanelbullar från Pajalas turistbyrå. Den lådan visade sig under resan bli oumbärlig. Den fick bli våran basföda under resten av veckan.
Nästa dag så var det dags att starta kursen, allt gott så här långt. Teori ner i konferenssalen, två sköna utbildare som verkade ha koll på va de snackade om. Sen kom det praktiska, vi skulle ta liften upp och åka offpist nerför för en svart backe. Nu är det så att jag har aldrig stått på ett par slalom skidor, det närmaste jag har kommit detta är vanliga tur skidor. En viss nervositet började sprida sig i min kropp, men ve den som ger upp. Jag var såklart tvungen att hyra ett set det kostade mig 800kr, jag satte på mig åbäket och vi började att gå mot liften. När jag började närma mig liften och tittade upp på det som jag kallar ”dödsbacken” såg jag framför en massa scenarion som var föga bekväma. Jag ska senare lägga upp bilder på hur berget ser ut och det är inte som Maskbacken hemma på Ekerö. Anledningen att lavinutbildningen sker just där är för att det är det mest lavin tätaste område i hela Sverige, allt jag såg var livsfarliga stup och gamla lavin gator. När vi slutligen kom fram till liften brast min fasad, jag vände på klacken och knallade tillbaka till fjäll station. Utan det praktiska så kunde jag inte bli certifierad, så kan det bli om man är feg. Som tur var slapp jag betala för skidorna.
Resten av utbildningen så var jag med på det praktiska, det var också väldigt lärorikt så allt var inte förgäves.
Det visade sig också att Abisko ligger i en nationalpark vilket betyder att man inte får tälta på området, så vi sov i bilen resten av veckan. Som ett gäng luffare, vi levde på kanelbullar och jag frös varje kväll och fick kanske sammanlagt fem timmar sömn på fyra dagar. När resten av gänget var uppe på ”dödsberget” så tog jag mina trygga vita blixten och åkte på tur i Abiskos nationalpark. Inte fy skam det heller, som alla känner till så ligger lapporten bara två mil därifrån så det blev en riktigt behaglig vecka.
På alla andra ställen säger man ”nu står jag i duschen”
Uppe på toppen av dödsberget, Jag var såklart inte med, men det är en cool bild.
Dödsberget.
Lapporten.
Skolans blå buss.Samtliga bilder tagna av Ruben Werle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar