I skogen kan ingen höra dig gråta.

Ensam tur på schemat. På med kilten och ett stadigt tag om käppen, nu drar vi.

Efter en hel vecka med en massa prat i en liten monter så skulle vi äntligen få komma ut i skogen igen. Två nätter ensam tur, valfri plats och valfri dag i veckan, jag passade på att vila upp mig till torsdagen vilket visade sig vara ett bra beslut då snön låg i något sorts mellan läge. för lite snö för skidor och för mycket för en torr och behaglig vandring. Den veckan var det strålande sol "nästan" hela tiden och snön försvann snabbt. Så när jag begav mig ut så var det mycket enklare att vandra, fast det var blött och väldigt jobbigt på sina ställen. Dom som begav sig ut i början av veckan hade haft ett helvete och någon hade till och med avbrutit och försök igen senare.

Jag begav mig ut med min kollega Simon Kålmords Trollet Nilsson. Solen sken och allt var hur fint som helst. Vi knallade upp på berget Isovarra och där tog vi en lite planerings paus, grejen var att ensam turen skulle ske två och två, alltså man skulle inte bo eller vandra ihop. man skulle helt enkelt ha koll på var den andra sysslade med, så att om nått hände så visste alltid den andra vilken väg den ena hade tagit. Efter planeringen gick vi skilda vägar jag vandrade söderut.
Det visade sig att min karta var lite gammal, så det hade tillkommit lite skogsvägar som inte fanns med på kartan, vilket fick mig att knalla fel några km. När jag märkte detta, så beslutade jag mig för att gena till den väg jag skulle vara på.

Nu fick jag känna på snön som alla snackat om och jag blev dyngsur och helt slut körd på bara
några hundra meter. Den här turen var det också debut för kilten, helt underbart att vandra i kilt i början. Så fort det blev lite snö så kom det rakt ner i känga vilket drog ner lite extra på moralen, Blöta fötter är aldrig roligt.

Det visade sig också att man ska ha kalsonger på sig, ni som känner mig vet att jag inte bär kalsonger under kilten av princip skäl. jag antar att man måste ha vuxit upp i kilt för att härda sig. Jag fick blödande skavsår på de lite mer privata delarna vilket också var lite av en moral käckare.
Kan tänka mig att det var en ganska lustig syn, när jag kom gående i kilt och hade handen skyddande runt paket. En sådan smärta önskar jag inte min värsta fiende, jag svalde till slut stoltheten och satte på mig fjällräven byxorna för jag hade såklart inga kalsonger med mig på turen.

( Note to self, Always carry underware on trips)

När det började närma sig kväll sökte jag mig upp på ett högt berg som hette Valkeavarra, därifrån hade jag världens utsikt över sköna Övertorneå. Vi hade fått i uppdrag att lyssna efter orre och tjäderspel blev inte mycket av den varan, men jag hoppades på att hitta en mer lämpad läger plats natt numer två, för den spelar vanligen i gammal, högstammig tallskog med flata berghällar. på berget jag satt fanns det inte mycket sådant men utsikten var klart värd.


Jag stressade när jag satte upp tarpen (Ett vindskydd) det blev inte riktigt spänt och det fanns inte några bra fästpunkter i terrängen. Detta fick jag betala för, under hela natten skrapade och rörde sig tarpen så det gick inte att sova och så vill jag meddela att myggen har vaknat till liv och dom är hungriga! under hela natten så cirkulerade dom över min sovsäcks öppning och jag fick en massa myggbett på ansiktet, man hörde ett konstant surrande. Efter att ha krupit upp ur sovsäcken tolv gånger för att spänna tarpen, fick jag nog och slet ner den. Jag somnade knall fall, men vaknade kl sex av att det spöregnade och sovsäcken var dyngsur.

Men sånt stoppar inte en riktig Naturguide, jag packade väskan och började gå lite tidigare än planerat till berget Salolaki. Där skulle jag möta Simon kl 14:00 för lite lunch, jag kom fram kl 08:00. Det fortsatte att regna så jag satte upp tarpen för andra gången, men nu la jag ner tid på lägret och det blev hur bra som helst. Fast regnet öste ner, så satt jag väll skyddad och hade det hur bra som helst.

Fyrkanten, en övning där vi skulle artbestämma växter inom en 2*2 meters fyrkant. (Dag två i väntan på Simon)

Bilderna tagna från mötes platsen.

Solen kom fram lite senare och det blev sommar värme med klar blå himmel, jag låg där och myste med te och spår boken fram tills kl blev 14:00. Sen dyker Simon upp och vi fikar i en timme tills han drar vidare, jag beslutar mig för att stanna kvar och vila under dagen då det är för varmt för en behaglig vandring. 18:00 vandrar jag vidare mot min andra läger plats som ligger bättre lämpad för att få höra lite tjäder spel. När jag kommer fram till platsen visar det sig vara en matplats för nått stort rovdjur då det ligger en massa djur skelett och ett halvt uppätet ren ben precis där jag tänkt slå läger.
jag letar efter spår men det är svårt att hitta nått konkret, jag beslutar mig i alla fall att söka ett annat läger några kilometer bort.

Jag vandrar västerut tills jag kommer till en grus väg och sedan följer jag den norrut tillbaka mot Övertorneå. Jag slår läger i en fin tall skog och precis när jag börjar sätta upp tarpen så börjar årets åskväder som verkar ligga precis över mig.

En väldigt speciell upplevelse att ligga ensam ute i skogen när det åskar, så länge man har lite skydd över huvudet så är det väldigt mäktigt. Jag hör inga tjädrar eller orrar den kvällen heller och myggorna var på min sovsäck hela tiden. jag lyckades bara sova några timmar, kl 04:00 beslutar jag mig för att det är dags att vända hem. Två timmar senare står jag i duschen hemma på internatet.

Nu kanske det låter som detta skulle varit en dålig tur? men så var inte fallet, underbart att få komma ut ensam och slappna av lite. Måste bara köpa in mig på ett myggnät, sen är det bara att köra.

Octospora aggregata, Denna färgglada svamp växer på platser där älgen urinerat och kan ses på våren när snön smält bort.

Gnag spår från älg, på Asp.

Avslutnings vis. En typiskt solnedgång i Tornedalen.

Luleå mässan

Vår mässa i Luleå, prata, prata och sälja!

Arrangörerna för Luleå mässan Luleå Expo ringde till vår lärare och frågade om vi var intresserade av att hjälpa till och bygga upp deras mässhall, i utbyte mot en grattis monter plats.
såklart så svarade vi ja på den frågan och vi hoppade in i guide mobilen och styrde mot Luleå och Arcus hallen.

Fast redan månader innan när vi fått nyheten så påbörjades planeringen, inte mycket att säga om den saken. Vi fick ganska fria händer, vi skulle tänka ut några bra aktiviteter som båda barn och vuxna kan syssla med och vi skulle planera hur montern skulle se ut.

Allt detta löste sig ganska bra, och väll framme i Luleå på måndagen så påbörjades arbetet med att lägga ut sten åt företaget beijer, som skulle ha en jätte monter med olika sorters sten plattor och små grus. Även blommor, stenmurar, belysning och bark.
Detta var såklart ett jätte jobb som tog tre dagar, och när vi var klara med detta så började vi inreda montern.

Luleå Expo fixade så vi kunde bo på den närliggande campingen i stugor och så ordnade de med matkuponger så det kostade oss nästan ingenting.

På fredagen började mässan och vi turades alla om att stå i montern eller vara ute och sälja tält och kajaker åt Hägglunds äventyrsbutik i Luleå.
Att stå i montern var riktigt kul, har aldrig pratat så mycket i hela mitt liv och det var riktigt bra träning. Fiskeguiderna var också med i montern men dom hade en kastbana att sköta plus flugbindning så dom såg man inte så ofta.

Att sälja tält däremot var inte min grej, speciellt när man inte har någon aning vad man ska sälja. Vi fick en fem minuters genomgång om dom femton tälten och tre kajakerna vi skulle sälja. Man fick helt enkelt ljuga och försöka lära sig på vägen, oftast så fick jag prata om fjället och varför man var där. såklart så var detta en bra övning fast jag kommer nog inte syssla med försäljning i min närmaste framtid.

Mässan höll på fredag till söndag och det kom ganska mycket folk, på söndagen så var man lagom trött på att prata med människor. När mässan var slut så kom Luleå Expo och tackade oss tårögt för det goda arbetet och det slutade såklart i succé.








Lite sköna länkar till de olika företagen som vi samarbetade med.
Luleå Expo
Äventyrsbutiken Hägglunds
Vår mässan Luleå 2010

SLAO. Se upp i backen, annars får du tusen hål i nacken.

V. 8
På med slalompjäxorna och spjärna emot för nu drar vi till Abisko och lavinutbildning.

Efter det otroligt lyckade matchvärdskapet så drog vi raka vägen till Abisko för SLAO (Svenska Liftanläggningars Organisation ). Vi skulle utbilda oss i lavinsäkerhet utbildningen heter lavin 0 och är ganska grundläggande. Utbildningen utförs på Abiskos fjällstation och man huserar normalt i deras egna lokaler.

Nu var så fallet att detta skulle kosta 700 kr för tre dagar, så jag och tre till beslutade att vi skulle ta med oss lilla kåtan och sova utomhus. Vi hade redan packat ner kåtan och tre pulkor fulla med ved samt en spis. Så här långt är allt gott, när vi kom fram till fjällstation på söndag kväll vid elva snåret så kände vi oss för slitna för att att sätta upp nån kåta. Så vi tog klassens blåa buss och drog ut i vildmarken (en p-plats vid sidan av stora vägen) och så sov vi i bilen. Hur bra som helst om man inte har en sovsäck med komfort 4+ jag är fullt medveten om att jag ältar min risiga sovsäck en hel del. Men när man sover i 35- så blir det en ganska viktig detalj.

En annan bra sak var att vi hade fått en hel låda med kanelbullar från Pajalas turistbyrå. Den lådan visade sig under resan bli oumbärlig. Den fick bli våran basföda under resten av veckan.

Nästa dag så var det dags att starta kursen, allt gott så här långt. Teori ner i konferenssalen, två sköna utbildare som verkade ha koll på va de snackade om. Sen kom det praktiska, vi skulle ta liften upp och åka offpist nerför för en svart backe. Nu är det så att jag har aldrig stått på ett par slalom skidor, det närmaste jag har kommit detta är vanliga tur skidor. En viss nervositet började sprida sig i min kropp, men ve den som ger upp. Jag var såklart tvungen att hyra ett set det kostade mig 800kr, jag satte på mig åbäket och vi började att gå mot liften. När jag började närma mig liften och tittade upp på det som jag kallar ”dödsbacken” såg jag framför en massa scenarion som var föga bekväma. Jag ska senare lägga upp bilder på hur berget ser ut och det är inte som Maskbacken hemma på Ekerö. Anledningen att lavinutbildningen sker just där är för att det är det mest lavin tätaste område i hela Sverige, allt jag såg var livsfarliga stup och gamla lavin gator. När vi slutligen kom fram till liften brast min fasad, jag vände på klacken och knallade tillbaka till fjäll station. Utan det praktiska så kunde jag inte bli certifierad, så kan det bli om man är feg. Som tur var slapp jag betala för skidorna.

Resten av utbildningen så var jag med på det praktiska, det var också väldigt lärorikt så allt var inte förgäves.

Det visade sig också att Abisko ligger i en nationalpark vilket betyder att man inte får tälta på området, så vi sov i bilen resten av veckan. Som ett gäng luffare, vi levde på kanelbullar och jag frös varje kväll och fick kanske sammanlagt fem timmar sömn på fyra dagar. När resten av gänget var uppe på ”dödsberget” så tog jag mina trygga vita blixten och åkte på tur i Abiskos nationalpark. Inte fy skam det heller, som alla känner till så ligger lapporten bara två mil därifrån så det blev en riktigt behaglig vecka.


På alla andra ställen säger man ”nu står jag i duschen”

Uppe på toppen av dödsberget, Jag var såklart inte med, men det är en cool bild.

Dödsberget.

Lapporten.

Skolans blå buss.


Samtliga bilder tagna av Ruben Werle.

Världens bästa publikvärdar.

V. 7
En stor hockey arena gjord av snö, en bastu som aldrig blir varm och 36 minus grader. Sätt på er värme jackorna nu drar vi till Pajala och Pajala Winter Classic.

Ja ni ska inte tro att man bara leker här uppe, ibland måste man jobba också. Och på helgen dessutom, vi slängde in oss i Giraffen (en volvo 240 gl med rostfläckar) och rullade mot Pajala på lördag morgonen.
Vi samarbetade med Pajala turism, så första stoppet var där och vi fick låna en lägenhet. Sen gled vi ner till själva arenan, man hade byggt läktare i snö och satt upp en massa tält.


Den riktiga invigningen skulle ske på söndagen men det var lite folk där redan nu och några små grabbar skulle lira lite. Klassen fick det prestige fyllda uppdraget att värma upp bastun och hålla den varm under dagen, det "kanske" skulle komma någon som ville basta under dagen. Vi slängde också upp kåtan som nästa dag skulle användas till att dela ut mat till V.I.P gästerna.

Under hela dagen hade vi eldat i bastun, men fanskapet blev aldrig varm. Det gjorde ingenting då tack vare det bristande intresset. Men, när jag och två andra stod där och började fundera på att lägga ner bastun, så hör vi att dem ropar ut i högtalaren. "Nu är det slut på matcher för dagen men stanna kvar för snart ska det bli Bastu tävling med finska mästaren och våran egna bastu kung Peter nånting"

Panik utbröt, vi började mata in ved i bastun men vi insåg att om vi inte lyckats fått den varm under hela dagen, så var chansen ganska liten att vi skulle lyckas på en halvtimme. Folk började flockas runt bastun och såg frågande på oss när vi panik slagna matade in ved.
Helt plötsligt kommer arrangören fram till oss och säger att Peter nånting har fått en puck på näsan och inte kommer kunna vara med i racet. Så vi blir "tyvärr" tvungna att avbryta tävlingen.

På söndagen så är det mycket mer människor. Luleå möter Norrlands allstars, klassen delas in i grupper och jag får äran att stoppa plankare. Dagen flyter på och folk var nöjda med oss.

Den lilla stugan det rycker ifrån är bastun.

Alla bilder är tagna av Ruben Werle Naturguide.

Mer om Pajala vinter classic. http://www.winterclassic.bdnet.se/

Vinter tur med blixten och dålig sovsäck.

Håll i er! Nu slänger vi på oss vita blixten och sätter på oss värmejackan. Vinter tur med Leif på schemat. (Bär läsas till tonerna av Cornelis Vreeswijk – Balladen om hurusom Don Quiote gick på en blåsning)

Fem dagar ute i snön med speciallisten Leif. Han skulle vissa oss hur man stryper ripor och fångar minkar. Vi skulle även snacka lite skog och sova i bivacker.
Vi kom även tillbaks till fisknäten ute på sjön Puotijärvi, nu fick vi sju gösar och en lake. Leif snodde laken den gamle räven, klassen fick dela på gösarna och det blev hur gott som helst. Det va jag som var kock den kvällen så jag fick använda mig utav några trix jag lärt mig på en pilgrimsvandring i Tibet. Mycket Salt och smör.

Första kvällen sov vi i tält men annars så sov vi i klassens egna stuga vid Honkanenjärvi. En sjyst timrad stuga förutom att det blir varmt som i en bastu om man eldar för hårt. Outhärdligt tyckte jag och Oskar så vi provade på att bygga en quinzse. Väldigt enkelt, man skottar upp en snö hög som är två meter hög med en diameter på tre meter. Sen låter man det stelna i några timmar beroende på hur kallt det är.
Efter detta är det bara att börja gräva sig in och göra det skönt för sig, Man fick lite klaustrofobi när man låg där insvept i sovsäcken. Kunde inte hjälpa att tänka vad som skulle hända om den rasade in, plus att det blir bäck svart när man släcker. Vi tände till och med ett värme ljus när vi skulle sova, som riktiga karlar gör. För er som är intresserade så kan ni se här hur det ser ut QUINZE RITNING.

Min sovsäck jag har med mig har komfort temperatur på 4 grader. Vilket innebär att sovsäcken blir som ett kylskåp när det blir nollgradigt, den kvällen var det 28 minus. Jag somnade men vaknade upp efter några timmar utan känsel i tårna. Trodde att jag hade fått kylskador men jag klarade mig precis. Gick in till stugan och tinade upp så va allt bra igen.

På dagarna skidade vi runt i skogarna och tränade orientering och spårning. Såg lo spår förövrigt, tydligen så är skogs katten på väg tillbaks och är inte alls lika ovanlig längre. Vi fick även se hur en stockfälla fungerar och hur man sätter upp ripsnaror.

Så kan det va.