I skogen kan ingen höra dig gråta.

Ensam tur på schemat. På med kilten och ett stadigt tag om käppen, nu drar vi.

Efter en hel vecka med en massa prat i en liten monter så skulle vi äntligen få komma ut i skogen igen. Två nätter ensam tur, valfri plats och valfri dag i veckan, jag passade på att vila upp mig till torsdagen vilket visade sig vara ett bra beslut då snön låg i något sorts mellan läge. för lite snö för skidor och för mycket för en torr och behaglig vandring. Den veckan var det strålande sol "nästan" hela tiden och snön försvann snabbt. Så när jag begav mig ut så var det mycket enklare att vandra, fast det var blött och väldigt jobbigt på sina ställen. Dom som begav sig ut i början av veckan hade haft ett helvete och någon hade till och med avbrutit och försök igen senare.

Jag begav mig ut med min kollega Simon Kålmords Trollet Nilsson. Solen sken och allt var hur fint som helst. Vi knallade upp på berget Isovarra och där tog vi en lite planerings paus, grejen var att ensam turen skulle ske två och två, alltså man skulle inte bo eller vandra ihop. man skulle helt enkelt ha koll på var den andra sysslade med, så att om nått hände så visste alltid den andra vilken väg den ena hade tagit. Efter planeringen gick vi skilda vägar jag vandrade söderut.
Det visade sig att min karta var lite gammal, så det hade tillkommit lite skogsvägar som inte fanns med på kartan, vilket fick mig att knalla fel några km. När jag märkte detta, så beslutade jag mig för att gena till den väg jag skulle vara på.

Nu fick jag känna på snön som alla snackat om och jag blev dyngsur och helt slut körd på bara
några hundra meter. Den här turen var det också debut för kilten, helt underbart att vandra i kilt i början. Så fort det blev lite snö så kom det rakt ner i känga vilket drog ner lite extra på moralen, Blöta fötter är aldrig roligt.

Det visade sig också att man ska ha kalsonger på sig, ni som känner mig vet att jag inte bär kalsonger under kilten av princip skäl. jag antar att man måste ha vuxit upp i kilt för att härda sig. Jag fick blödande skavsår på de lite mer privata delarna vilket också var lite av en moral käckare.
Kan tänka mig att det var en ganska lustig syn, när jag kom gående i kilt och hade handen skyddande runt paket. En sådan smärta önskar jag inte min värsta fiende, jag svalde till slut stoltheten och satte på mig fjällräven byxorna för jag hade såklart inga kalsonger med mig på turen.

( Note to self, Always carry underware on trips)

När det började närma sig kväll sökte jag mig upp på ett högt berg som hette Valkeavarra, därifrån hade jag världens utsikt över sköna Övertorneå. Vi hade fått i uppdrag att lyssna efter orre och tjäderspel blev inte mycket av den varan, men jag hoppades på att hitta en mer lämpad läger plats natt numer två, för den spelar vanligen i gammal, högstammig tallskog med flata berghällar. på berget jag satt fanns det inte mycket sådant men utsikten var klart värd.


Jag stressade när jag satte upp tarpen (Ett vindskydd) det blev inte riktigt spänt och det fanns inte några bra fästpunkter i terrängen. Detta fick jag betala för, under hela natten skrapade och rörde sig tarpen så det gick inte att sova och så vill jag meddela att myggen har vaknat till liv och dom är hungriga! under hela natten så cirkulerade dom över min sovsäcks öppning och jag fick en massa myggbett på ansiktet, man hörde ett konstant surrande. Efter att ha krupit upp ur sovsäcken tolv gånger för att spänna tarpen, fick jag nog och slet ner den. Jag somnade knall fall, men vaknade kl sex av att det spöregnade och sovsäcken var dyngsur.

Men sånt stoppar inte en riktig Naturguide, jag packade väskan och började gå lite tidigare än planerat till berget Salolaki. Där skulle jag möta Simon kl 14:00 för lite lunch, jag kom fram kl 08:00. Det fortsatte att regna så jag satte upp tarpen för andra gången, men nu la jag ner tid på lägret och det blev hur bra som helst. Fast regnet öste ner, så satt jag väll skyddad och hade det hur bra som helst.

Fyrkanten, en övning där vi skulle artbestämma växter inom en 2*2 meters fyrkant. (Dag två i väntan på Simon)

Bilderna tagna från mötes platsen.

Solen kom fram lite senare och det blev sommar värme med klar blå himmel, jag låg där och myste med te och spår boken fram tills kl blev 14:00. Sen dyker Simon upp och vi fikar i en timme tills han drar vidare, jag beslutar mig för att stanna kvar och vila under dagen då det är för varmt för en behaglig vandring. 18:00 vandrar jag vidare mot min andra läger plats som ligger bättre lämpad för att få höra lite tjäder spel. När jag kommer fram till platsen visar det sig vara en matplats för nått stort rovdjur då det ligger en massa djur skelett och ett halvt uppätet ren ben precis där jag tänkt slå läger.
jag letar efter spår men det är svårt att hitta nått konkret, jag beslutar mig i alla fall att söka ett annat läger några kilometer bort.

Jag vandrar västerut tills jag kommer till en grus väg och sedan följer jag den norrut tillbaka mot Övertorneå. Jag slår läger i en fin tall skog och precis när jag börjar sätta upp tarpen så börjar årets åskväder som verkar ligga precis över mig.

En väldigt speciell upplevelse att ligga ensam ute i skogen när det åskar, så länge man har lite skydd över huvudet så är det väldigt mäktigt. Jag hör inga tjädrar eller orrar den kvällen heller och myggorna var på min sovsäck hela tiden. jag lyckades bara sova några timmar, kl 04:00 beslutar jag mig för att det är dags att vända hem. Två timmar senare står jag i duschen hemma på internatet.

Nu kanske det låter som detta skulle varit en dålig tur? men så var inte fallet, underbart att få komma ut ensam och slappna av lite. Måste bara köpa in mig på ett myggnät, sen är det bara att köra.

Octospora aggregata, Denna färgglada svamp växer på platser där älgen urinerat och kan ses på våren när snön smält bort.

Gnag spår från älg, på Asp.

Avslutnings vis. En typiskt solnedgång i Tornedalen.